humörsvängnigar på jävligt hög nivå!

damn!
det går upp & ner hela tiden.
vet inte riktigt vad som hänt & vad som kommer hända.
aja, shit the same.
tagit de lugnt typ hela veckan, inte pallar göra något.
ena stunden är jag glad,sen skit förbannad,deppig & sen kan jag gråta över ingenting.
varit såhär nu sen begravningen.
har varit så himla mycket, varit nervös & stressad som fan med.
& nu är det inte länge kvar till skolan igen.. börjar på Tisdag.
snart är det Na i matte snart för min del med.
tror det komemr gå riktigt bra, känns som det iaf.
& imorrn är det Fredag.
min första nyktre Fredag sen Kenny gick bort..
det har ju blivit lite mycket nu dessa veckorna om man säger så .
vara typ sitter här & vet inte riktigt vad jag ska göra..
blir väll några bloss & sen slänga sig framför tv;n .

peace out!

lämnad ensam kvar.

det finns mycket som stör mig, men det värsta är när folk är sura & iggar en.
vet inte vad jag har gjort er men ett '' hej '' är väll för fan inte för mycket begärt, eller?
blir så satans trött på detta.
'' häng med dit & dit & dit'' ja men ni snackar ju fär fan inte med mig endå ..
& sen att folk bara skiter i en helt plötsligt, det är så jävla sjukt att det finns inte!
vad är det isåfall för fel med att säga - nej, du har gort de&de&de & det är inte okej.
istället för att ignonerar en totalt.

shit the same.
har iaf påbörjat min '' blekning '' av hårret nu.
kör med bara slingor eftersom att sist jag blekte skiten så tappa jag hur mycket hår som helst.
men är hyffsat nöjd än sålänge.
det bev inte som jag trodde men helt okej endå .
nej , nu ska jag & min huvuduvärk ta det allmänt lugnt !



en bit på vägen .

Begravningen.

som sagt, begravning för min älskade farbror Kenny Herbst idag.
fyfan va jobbigt det va.
satt & höll jessica handen hela tiden.
är så glad att du finns bebis!
iaf, alla gick & la blommer & så men jag väntade tills alla hade gått ut , vet inte varför men ville inte när där va folk.
& sen när alla väl hade gått ut så gick jag,mamma & Jessica fram.
& då brast det för mig.
visste inte var jag skulle ta vägen.
lugnade ner mig & tog några bilder.
men när vi sen skulle gå ut..den känslan komemr jag aldrig glömma!
kännde seriöst hur jag dog innombords .
jag ville inte gå..
& sen så va det på G hem igen .
oj säger jag bara, det va så jävla jobbigt!
sitter här & kollar på det lilla kortet med ditt namn.. kan fortfarnade inte fatta?
& snart fyller du år med.. då hälsar vi på dig igen , det lovar jag!
du får ha det bäst tuffing så ses vi på andra sidan.


rädslan blir starkare.

typ bara sitter här..
varit hemma från skolan idag eftersom att jag verkligen inte pallar!
va med mamma i stan istället & handla blommer till begravningen imorrn.
jag vill inte, verkligen vill inte.
jag är så jävla rädd, vet inte var jag ska ta vägen just nu .
ska jag gå ner & gråta hos mamma eller sitta här uppe med panik & gråta tills jag tappar luften..
käner verkligen hur psyket trycker på & man håller på att falla i bitar.

det tog mig 12 år att bygga upp psyket efter pappa & det va fortfarnade inte helt,
och nu detta ?
hur fan ska mitt liv sluta igenteligen när alla jag bryr mig om bara försvinner hela jävla tiden?!
känner riktigt hur ångesten börjar komma nu.. jag vill inte!
varför just du ?
så många frågor men så lite svar.

så här sitter jag, men tårarna som aldrig slutar rinna.
när fan ska jag få bli hel igen ?!
är det för mycket begärt?

Kenny Herbst, en ängel som hittat hem ♥

ny blogg , jag vet..
aja, nu är det bara två dagar kvar.
känns som om tiden går skit fort..
vill inte det ska bli Torsdag.
känner mig så jävla ensam just nu, känner hur paniken börjar komma & hur rädd jag är .
hatar begravingar.
fuck allt detta, varför just du ?
varför gjorde du det?
att du hade ett beroende det vet jag & men ... en överdos..nej det kan inte va sant?
eller?

såg på en film i Måndes & det handlade om en 17årig kille som tog en överdos.
jag visste att jag inte skulle klara av & se filmen men tänkte; jag kan ju ge det ett försök .
men när dom filmade han..helt blå & näsblod då bröt jag ihop.
sprang ut ur klassrummet & satte mig på en stol & bara grät och grät .
skakade så mycket så jag höll på att trilla av asså.
& dom här jävla samtalen med kuratorn.. det hjälper för stunden visst men sen efter så blir man så ensam igen.
du är bort för alltid ?

nej det kan du inte vara, eller ?
bara tanken på att det är onsdag imorrn gör mig nervös .
jag vet om att jag kommer & bryta ihop & håller på & göra det redan nu när jag skriver.
sitter fortfarande & väntar på att du ska ringa mig.. men inget händer.
& var ska jag ta vägen nu ?
hur ska jag klara mig utan dina dåliga skämt?
det gör så ont, känns som om någon slitit utt hjärtat & stampar på det .
ensam & vilsen .

vad jag än gör så faller jag tillbaka,
lever i en mardröm & kommer aldrig vakna.

vila i frid älskade farbror .
1984 - 2011


RSS 2.0